Dialog, eller?

Jo, jag fastnade för berättartekniken i den här boken. Ni vet själva ramberättelsen. Han sitter och käkar middag med en snubbe. Jag uppfattar helt klart att även den snubben deltar aktivt i samtalet - men det blir aldrig en del av texten! I texten återges bara berättarens eventuella svar på middagsgästens frågor. Det tycker jag är snyggt! Vad säger ni? Har ni stött på det någon annan stans?

För övrigt gillar jag den här boken, även om "vem är egentligen terrorist"-resonemangen inte känns helt originella. Jag tyckte mycket om det sorgliga slutet på kärlekshistorien.

Till slut

Jag håller med Line. Biten var ordet. Line har du ine läst Tyngd (om myten om Atlas och Herakles) så läs den också! Det fina med Wintersson som jag ser det är hur hon spinner runt berättelser och sanning och att berättelserna faktiskt är sanningen. Nånstans har jag läst att hon sagt typ "jag berättar historier, tro mig!", och det är ju just det man gör! (Visst är det också fint med mångas berättelser om samma sak, samtidigt, tex tips Katarina Kieri, Majas morsas kompis sambo). Det är väldigt givet att Winterson ska skriva myter egentligen. Sen tycker jag hon är rolig också.

Läser gärna nästa bok på förslag! hej hej.

Även jag

har läst ut boken. Jag är dock lite förvirrad. Hade hon något emot romantisk kärlek i allmänhet eller bara den mellan något annat än två kvinnor. Intressant och smått underhållande bild av fadern. "Kvinnan" – varför fick hon inget namn?

Den ovillige fundamentalisten

Nästa bok, Den ovillige fundamentalisten, är skriven av Mohsin Hamid. Det är något tveksam som bok i denna bokcirekel, då det är hans tidigare verk som faktiskt fått pris, se nedan. Den ovillige fundamentalisten är relativt nyutkommen och har hittills bara blivit nominerad till bookerpriset. Jag hoppas detta är ok med alla. Alla rapporterar den 10 december.

2000 New York Times Notable Book of the Year: Moth Smoke
2001 PEN/Hemingway Award (finalist): Moth Smoke
2001 Betty Trask Award: Moth Smoke
2007 Booker Prize (shortlist): The Reluctant Fundamentalist

Ny bok

Det börjar väl bli dags för en ny roman. Line, väljer du en? Helst inte en barndomsskildring i religiös miljö, men det är ju så klart helt upp till dig.

Läs. Mer.

Jag vet inte hur det är med er, men jag blev riktigt biten. Är så när som på en sida klar med fyrväktaren, och tycker den är mycket bättre än det finns annan frukt. Det vill inte säga lite. Jag har ingen fråga, men en tanke. Vad är det med brittiska intellektuella kvinnor och att skildra små flickors och unga kvinnors utanförskap och taskiga föräldrarelationer? Var hela den generationens föräldrar jävligt dåliga på att hantera intimitet? Och förresten, fråga mig inte var generaliseringen kommer ifrån, jag kan vara ute och cykla här....

Förord

Winterson inleder med ett förord, skrivet 2005. Hon påstår där att kvinnor fortfarande inte anses ha "några litterära ambitioner eller hysa en vilja att leka med formen". Sett till de författare vi tidigare läst i bokcirkeln känns detta direkt felaktigt. Jag tänker såklart främst på Smith och Stridsberg. Hur ser ni på Wintersons hårda ord? Är det gnäll, eller finns det fortfarande en så djup ojämlikhet författare emellan?

Winterson

Som ni kanske såg per sms så är den nya romanen:

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Wintersson, belönad med bl.a. The Whitbread Award för bästa debutroman (1985).

Ska vi säga att dead-line är den 25/10?

trevlig läsning!

Tillbaka i bloggaffär

Äntligen! Jag har hittat min krage och tagit tag i den.

Jag tycker det fina i boken är den tillbakalutade gemenskap som finns i myllret av syskon med konstiga namn. Inte precis så skoj kanske för mor och far men det struntar jag i här - syskonmyllret ger mig en lugnande känsla. Vara del i ett myller och hanka sig fram så gott man kan. Det är ett ickefokus på individen som jag tycker om. Finns för övrigt en fin Sundströmsång om samma sak, Sabinas morgonvals. Lyssna på ensamt-att-vara-individuell-versen om ni inte redan kan den, "det är väl inte så krångligt det är samma för mig, låt oss blanda bort korten blanda hop dig & mig". Jag gillar.

En favorit är "En korv har försvunnit" - bara titeln!, och inledningen: "En halv korv har försvunnit från en av syskonens tallrikar. Det är en som har trott att en annan redan var mätt. Men vi har ju precis satt oss." Roligt också.

Hej då & heja Pär låt inte storstadsutbudet locka dig bort från blogg

Ny bok

Ja ja... jag vet. Bloggen i koma. Fan. Sommar. Fan. Jag sitter just nu på jobbet och kollar prisbelönt litteratur. Det kommer, det kommer.

Är bloggen död?

Men ni alla, nu får ni ta er i skinnet!!! Är vi verkligen en av de där dagsländebloggarna som skiner och faller likt falnande stjärnor? Icke säger jag, och ber er att därför för TUSAN att tycka till om den här förbannande boken och omgående välja en ny, det torde vara Pärs tur. Eventuella undanflykter såsom flytt och hög arbetsbelastning undanbedes, vi är alla omåttligt unga, vackra och slående intelligenta. Kragen folk, kragen.

Barndomsskildringar

Hej alla, long time no see. Jag gillade boken, mycket mer nu än sist jag läste den. Jag har en fråga: vet någon om den är självbiografisk? I så fall; vad är grejen med alla debutanter som tycker att just deras barndom är värd att berätta nåt om? Att någon har funderat tillräckligt över sin egen existens under sin livstid för att det ska räcka till en hel bok, är det verkligen skäl att ge ut den?

max 150 s.

Jaha ja...

Jag har länge hävdat, med nästan löjligt manifestisk ton, att författare som kan uttrycka sig på 150 sidor har en särprägel inom litteraturen. Kanske är jag läslat, kanske har jag en poäng. Nå väl, Baricco behärskar onekligen det korta formatet. Men, kanske har det också sina nackdelar och brister. Vad tycker ni? Kan man säga något generellt om det korta formatets nackdelar (och för all del gärna också dess fördelar)? Kort sagt: vad är kortromanens plus och minus?

Jag smyger förbi en yxa

Hoppas att vi alla är så lyckligt lottade att vi kan skylla de ickeexisterande inläggen i alessandrodiskussionen på semesterfirande.

Jag är på mellanlandning vid en dator, och eftersom jag fått uppdrag från administrativa avdelningen att välja nästa bok så - vi läser "Jag smyger förbi en yxa" av Beate Grimsrud. Den vann Sveriges radios romanpris 2000.

Mycket nöje!

Livligare blog

Jaha, nu sitter man här. Med blog och allt. Britta tipsade om dagensbok.com, så jag la till den som länk. Om någon har fler bra länktips så kommentera det här inlägget och lämna www-adress, så kan den (kanske efter mycket övervägande av admin) publiceras under "länkar".

Om änglar

Jag är allt du drömt lämnar frågor måhända, men svåra att konkretisera. Amber kommer in som en dröm, ett svar på vad familjemedlemmarna behöver för att ta sig ur sina hopplösa sitsar och mentala avgrunder. Hon bringar liv i Magnus, hon styrker Astrid, hon provocerar Eva till att ta ansvar för sig och hon knuffar Michael ännu djupare ner i det hål han grävt åt sig själv. Hon har en ängels drag, något som konstateras i boken. Är hon en ängel? Kanske behöver man inte dra några slutsatser alls om den saken? Oavsett om familjen förstår det eller ej, är de i slutet av boken en mer konstruktiv enhet. Hon var just det de behövde.

Liksom Britta, är jag exalterad över att man tappar, eller slutar bry sig om, verklighetsuppfattningen. Det är liksom inte nödvändigt att hålla kontrollen. Jag älskar Michaels kapitel, de skrivna i diktform. Fantastiskt att kunna leka med formen på det sättet och aldrig tappa läsarens koncentration. Mycket bra val av bok, nu hoppas vi att Without blood ger samma njutning.

Om pappan

Jag fastnade mest för pappans del av berättelsen. Dels tyckte jag att själva beskrivningen av honom, särskilt i bokhandeln, var kanon och dels tycker jag att hans berättelse känns så verklig. Han beskriver hur han passerar hyllorna med litterturkritik för att söka upp något helt igenom konkret - och nytt för honom. Han hittar några böcker om klättring som han slår sig ner för att bläddra i.

Det var något med den här scenen som jag omedelbart fastnade för. Befriande på något sätt. Att bara lägga ifrån sig allt vad problematisering heter. Att ge sig hän åt något annat. Kan man se detta som en kritik riktad mot bl.a. det akademiska livet? Just nu när jag skriver slår det mig att man nog kan det. Och jag tycker att det är en jävla välriktad sådan. Vad tycker ni?

Jag är allt du drömt

I väntan på festgäster... lite blogg. Glad midsommar alla!

Härmed bjuds samtiga besökare som känner för att svänga av E20 och komma in till Mariestad på kaffe! Men jag anar nån form av intern bakrund till kaffefrågan? Hur som helst -

jag tycker det finns mycket kul att prata om krig denna bok. När jag läser funderar jag bla på sant-och-falskt, jag gillar att man inte riktigt är säker på vad som "verkligen" händer, att allt händer på olika sätt för olika personer, finns Amber/Alhamra osv? I berättelsen fungerar besökaren ju inte som en egen karaktär utan istället som någon som lyfter fram, "gör", de andra. Kanske skapar människor alltid varandra på olika sätt när de träffas, sånt kan man fundera på.

Hej, so long. Alessandro nästa!

Söndag med Smith

When was last time you asked me over to your house for a cup of coffee?

Jag och Mattias är utanför Bålsta och förbereder midsommar. Vi ber om dispans och återkommer till ämnet på söndag eller måndag. Jag (Pär) har ingen inspriation och Mattias är inspirerad, men har glömt boken och är inte klar.

Italienaren blir nästa bok!

la familia, la familia!

Alessandro Baricco

Nästa bok blir något jag velat läsa sedan jag i födelsedagspresent av Mattias erhöll romanen Silke av rubricerad författare. Till min stora sorg verkar just den romanen inte vara prisbelönt. Därför faller valet av bok på en annan av Bariccos romaner, nämligen: Without blood (Utan blod). Den är belönt med ett franskt pris, Prix Médicis Estranger, och inte mindre än tre italienska, nämligen Selezione Campiello, Viareggio och Palazzo al Bosco. Vi återknyter kring boken runt den 21 juli.

Nästa bok

Det närmar sig så smått en tidpunkt då det börjar bli dags att så småningom börja fundera på nästa bok. Några förslag?

Om Ali Smith

Hämtat från Alex (online-uppslagsverk)

Brittisk författare, född i Inverness i Skottland, men numera bosatt i Cambridge. Ali Smith skriver också artiklar och litteraturkritik, bland annat i The Guardian, The Scotsman och Times Literary Supplement. Ali Smith är en av de mest uppmärksammade och hyllade författarna i dagens Storbritannien. Hon räknas som en lysande novellist, med ett särskilt öga för de betydelsefulla detaljerna och med en kapacitet att låta de skickligt tecknade karaktärerna representera något mer än sig själva.

I den prisbelönade debutboken, ”Free Love and Other Stories” (1995), vänder och vrider hon på alla kärlekens former och grader, varje berättelse har sin alldeles egna särart. I novellsamlingen med den originella titeln ”Other Stories and Other Stories” (1999) fortsätter hon att utforska den lesbiska kärleken, som t.ex. i novellen ”Blank Card”. 2003 publicerades dessutom ytterligare en novellsamling, ”The Whole Story and Other Stories”. Romandebuten ägde rum med ”Like” (1997), men det stora genombrottet kom med ”Hotel World” (2001), en roman som nominerades både till Bookerpriset och till Orangepriset. Boken handlar om fem kvinnor, alla med anknytning till en internationell hotellkedja och alla förlorare i sina liv, fast på olika sätt.

”Det sjuder om Ali Smiths prosa. Hon räds varken det språkligt utmanande eller berättartekniskt experimentella, och blir aldrig akademiskt konstruerad. Tvärtom är hon avväpnande uppfinningsrik och genomgående fräckt humoristisk”, skrev Örjan Abrahamsson om ”Hotel World” i Dagens Nyheter (DN 2003-08-26).

Även Ali Smiths följande roman, ”Jag är allt du drömt” (2005, The Accidental), nominerades till Bookerpriset där den blev en av de sex finalisterna. (Romanen belönades senare med Whitbreadpriset). ”Jag är allt du drömt” handlar om en familj som tillbringar en sommar i Norfolk. Mamman är en bestsellerförfattare som har fått skrivkramp, pappan en notoriskt otrogen litteraturprofessor, och så barnen, tolvåriga Astrid som hela tiden ägnar sig åt sin filmkamera, och sjuttonåriga Magnus, som nästan står på gränsen till självmord. Men en dag dyker det upp en främmande kvinna som förändrar allt. Ingen vet vem hon är. Pappan tror att hon ska intervjua mamman, och mamman tror att hon är pappans senaste studentska. Så kommer det sig att hon blir insläppt.

Litterära priser:
Whitbread Award
2005

Dill

En karaktär som jag fastnar för är Dill. Vem är han? Hur konstruerades han, och vad fyller han för funktion för boken i stort? Är det så att författarinnan vill ge uttryck för ett södern i utveckling; att Dills mamma lämnar honom sommarmånaderna och har olika partners som inte hans far, får addera en ytterligare detalj som ramar in klimatet för historien?



Kan det också vara så att Dill medverkar till beskrivningen av Scouts karaktär, att han lyfter fram hennes utveckling och ålder genom ett tilltagande romantiska intresse och överflyttningen av lojalitet från Jem till Dill?

Min fundering

Efter att ha läst ut Dödssynden är jag fortsatt intresserad av många av karaktärerna. Jag skulle gärna vara en stund på tu man hand med flera av dem och språka om Det Som Hände, livet som det tedde sig där och då, lite ditt och datt. Pekar för mig på ett gott betyg. Men min fundering blir ändå om en person som förekommer mycket lite i boken - mamman i familjen. Vad betyder det för berättelsen att hon inte finns med? Ser ni någon särskild anledning till att författaren valt bort henne?

Ny bok, ny deadline

Som bekant har Mattias inkommit med förslag till nästa omgång i cirkeln. The Accidental av Ali Smith är belönad med Whitbread Novel Award 2005. Alltså:

Ali Smith; The Accidental (Sv. övers. Jag är allt du drömt).

Ny deadline: 21/6 (dagen före midsommar!)

Om To Kill A Mockingbird

...en lite fundersam kritik

Jag tycker att romanen tappar en del i och med den enkla storyn. Jag är kanske förlorad i deckarträsket, men tycker nog att plotten bör vara lite mer än vad som kan uttryckas på en pocketbaksida. Håller någon med, eller är den strippade storyn ett medel för att uppnå enkelhet och tydlighet berättelsen?

To kill a mockingbird

Två frågor
1) Angående Deweys digitala klassifikation och lärarinnan i början av boken: Vad känner ni inför den typen av redogörelse. Är det en kritik av lärarinnan eller av hennes metod? Om det är det senare, är den saklig? Måhända kan den uppfattas absurd, beskriven ur barnets perspektiv, men vad som spelar roll är väl om den fungerar? Vad jag hänger upp mig på är väl att den här typen av redogörelser har stor betydelse för hur människors inställningar utvecklas och hur åsiktsgemenskaper bildas. Det är väl kanske inget konstigt, man måste ju få uttrycka sina åsikter. Men om grunden är vag snarare än rationell, är en föreställning mycket svårare att förändra med förnuftsargument. Jag menar naturligtvis inte att all kommunikation måste vara filosofiskt stringent, men håll med om att det är ett intressant problem?

2) Mr Underwoods ledare i slutet av kapitel 25 omnämns och tydligen liknas mordet på Tom vid lustjakt på sångfåglar. Jag antar att detta är att anknyta till titeln på boken. Aticcus uttalande när barnen hade fått bössor samt Miss Maudies uttalande om denna verkasamhet är ytterligare två tillfällen där detta sker. Jag upplevde när jag läste slutet av kapitel 25 att mina arma hjärnceller slets itu när jag tvingades försöka ta till mig denna haltande analogi. Försöker författaren provocera läsaren eller vad för slag? Hur som helst har jag inga problem med att knö in Boo Radley i samma tankemönster. Vad beror det på. Har författaren lyckats beskriva en människa som samtidigt inte är en moralisk varelse?

Nästa bok

Ja ha, då var det väl nästan dags att se sig om efter nästa prisbelönta historia. Vi har ju ingen inbördes ordning när det gäller att välja böcker så jag föreslår att den som har ett förslag, kommer med det förslaget.

Filmatisering på CDON

Skuggan över södern (nyrelease) (DVD)
159 kr

Drama från 1962 av Robert Mulligan med Gregory Peck, John Megna, Frank Overton m fl.

Gregory Peck fick en Oscar för sin lysande prestation. Han spelar sydstadsadvokaten som försvarar en våldtäktsanklagad svart man i filmatiseringen av den Pulizerprisvinnande novellen. Det fan- tastiska sätt på vilket filmen skildrar en tidsepok och framför allt en stämning, gör filmen till ett riktigt mästerverk. Filmen utspelar sig i en fattig stad i amerikanska Södern under depres- sionen. En vit kvinna beskyller en svart man för våldtäkt. Även om hans oskuld är uppenbar har både juryn och domaren så förutfattade meningar att ingen advokat vill ställa upp och försvara honom - utom Atticus Finch (Gregory Peck), en av stadens mest respekter- ade medborgare. Hans passionerade försvar kostar honom många vänner, men han vinner i stället sina barns respekt och beundran

Har någon sett den?

Då är vi igång!

Då var det dags!

Vi läser "To kill a mockingbird", "Dödssynden" på svenska, av Harper Lee. Här följer några korta instruktioner:

Slutdatum 21/5

Då publicerar alla medlemmar ett INLÄGG. I inlägget skall du ställa en fråga om boken till resten av gruppen. Därefter kan alla svara på inläggen/frågorna genom kommentera inläggen.

Trevlig läsning!

Dagens fynd

dödssynden finns i delfinpocket!
och på mariestads stadsbibliotek!

//b

Nytt namn / kommentarer

Hej,

Bloggens namn är inte permanent. Har ni några förslag på fyndiga (ja, för på en blogg måste det vara fyndigt) namn?

Nu mera är det bara möjligt för bloggens medlemmar att kommentera inläggen.

Förslag på ytterligare förndringar av den här bloggen - allt för att den skall vara trivas att vistas i - tas tacksamt emot!

/pär (admin. eller hur mattias!)

Drömfakulteten

Silverfärgen är så vitt jag förstår av betydelse för både Valerie Solanas och Andy Warhol. Finns det en djupare likhet dem emellan, eller är det att övertolka?

/pär

Drömfakulteten

när jag läste drömfakulteten tänkte jag mycket på hur sättet en historia berättas på/formen/språket förhåller sig till själva storyn. jag kände mig av någon anledning väldigt uppspelt när boken virvlade upp denna tanke i mig, vilket fick mig att vilja språka om just detta med er cirkelvänner. tänkte ni något på detta? eller: hur hänger språk/form och story ihop i drömfakulteten, i romaner i stort/i bästa tänkbara fall/i sämsta tänkbara fall. fritt fram för allmänt flum!

hej hej // britta