...en lite fundersam kritik
Jag tycker att romanen tappar en del i och med den enkla storyn. Jag är kanske förlorad i deckarträsket, men tycker nog att plotten bör vara lite mer än vad som kan uttryckas på en pocketbaksida. Håller någon med, eller är den strippade storyn ett medel för att uppnå enkelhet och tydlighet berättelsen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är nog förlorad. Jag tycker inte plotten är det intressanta i den här boken utan karaktärerna och framför allt Harper Lees beskrivning det sociala sammanhang i vilket historien utspelar sig. Trots att handlingen fortskrider ganska långsamt och dessutom till en början mest beskriver barnens lekar, får i varje fall jag aldrig tråkigt. Jag tycker dessutom att allting är väl sammanhållet. Det finns inte en enda detalj som varit onödig när upplösningen väl kommer. Klart bra.
Jag håller helt med Mattias i den delen. Plotten är inte det intressanta, utan karaktärernas upplevelse av densamma. Beskrivningen av den tidens söder är den stora behållningen, och den kärleksfulla hanteringen av karaktärerna.
Skicka en kommentar