Läs. Mer.

Jag vet inte hur det är med er, men jag blev riktigt biten. Är så när som på en sida klar med fyrväktaren, och tycker den är mycket bättre än det finns annan frukt. Det vill inte säga lite. Jag har ingen fråga, men en tanke. Vad är det med brittiska intellektuella kvinnor och att skildra små flickors och unga kvinnors utanförskap och taskiga föräldrarelationer? Var hela den generationens föräldrar jävligt dåliga på att hantera intimitet? Och förresten, fråga mig inte var generaliseringen kommer ifrån, jag kan vara ute och cykla här....

Förord

Winterson inleder med ett förord, skrivet 2005. Hon påstår där att kvinnor fortfarande inte anses ha "några litterära ambitioner eller hysa en vilja att leka med formen". Sett till de författare vi tidigare läst i bokcirkeln känns detta direkt felaktigt. Jag tänker såklart främst på Smith och Stridsberg. Hur ser ni på Wintersons hårda ord? Är det gnäll, eller finns det fortfarande en så djup ojämlikhet författare emellan?