Winterson

Som ni kanske såg per sms så är den nya romanen:

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Wintersson, belönad med bl.a. The Whitbread Award för bästa debutroman (1985).

Ska vi säga att dead-line är den 25/10?

trevlig läsning!

Tillbaka i bloggaffär

Äntligen! Jag har hittat min krage och tagit tag i den.

Jag tycker det fina i boken är den tillbakalutade gemenskap som finns i myllret av syskon med konstiga namn. Inte precis så skoj kanske för mor och far men det struntar jag i här - syskonmyllret ger mig en lugnande känsla. Vara del i ett myller och hanka sig fram så gott man kan. Det är ett ickefokus på individen som jag tycker om. Finns för övrigt en fin Sundströmsång om samma sak, Sabinas morgonvals. Lyssna på ensamt-att-vara-individuell-versen om ni inte redan kan den, "det är väl inte så krångligt det är samma för mig, låt oss blanda bort korten blanda hop dig & mig". Jag gillar.

En favorit är "En korv har försvunnit" - bara titeln!, och inledningen: "En halv korv har försvunnit från en av syskonens tallrikar. Det är en som har trott att en annan redan var mätt. Men vi har ju precis satt oss." Roligt också.

Hej då & heja Pär låt inte storstadsutbudet locka dig bort från blogg

Ny bok

Ja ja... jag vet. Bloggen i koma. Fan. Sommar. Fan. Jag sitter just nu på jobbet och kollar prisbelönt litteratur. Det kommer, det kommer.

Är bloggen död?

Men ni alla, nu får ni ta er i skinnet!!! Är vi verkligen en av de där dagsländebloggarna som skiner och faller likt falnande stjärnor? Icke säger jag, och ber er att därför för TUSAN att tycka till om den här förbannande boken och omgående välja en ny, det torde vara Pärs tur. Eventuella undanflykter såsom flytt och hög arbetsbelastning undanbedes, vi är alla omåttligt unga, vackra och slående intelligenta. Kragen folk, kragen.

Barndomsskildringar

Hej alla, long time no see. Jag gillade boken, mycket mer nu än sist jag läste den. Jag har en fråga: vet någon om den är självbiografisk? I så fall; vad är grejen med alla debutanter som tycker att just deras barndom är värd att berätta nåt om? Att någon har funderat tillräckligt över sin egen existens under sin livstid för att det ska räcka till en hel bok, är det verkligen skäl att ge ut den?