lördag 1 september 2007
Barndomsskildringar
Hej alla, long time no see. Jag gillade boken, mycket mer nu än sist jag läste den. Jag har en fråga: vet någon om den är självbiografisk? I så fall; vad är grejen med alla debutanter som tycker att just deras barndom är värd att berätta nåt om? Att någon har funderat tillräckligt över sin egen existens under sin livstid för att det ska räcka till en hel bok, är det verkligen skäl att ge ut den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det jag vet om grimsrud har jag lärt mig i en babelintervju för någon säsong sedan. då pratade hon om att hon har dyslexi, hade svårt i skolan, och att hon tyckte synd om sin fröken som inte visste (!) att man kan bli vad man vill (bli författare skulle inte gå för beate som ju hade svårt med stavningen, beate själv sa: jag tror att även dom som inte har dyslexi kan bli författare.) bara på de grunderna tror jag att boken är lite självbiografisk.
barndomsskildringar är tacksamma när de skrivs rätt, barnögon som ser konstiga grejer brukar ju vara effektfullt (läs Ingeni världen, Hisham Matar tex). En grej med självbiografiska böcker som jag inte riktigt fattar - intellektuella människor som blir som besatta av att leta efter sina gener (föräldrar) som de aldrig sett röken av. mycket poppis. kan nån förklara?
Skicka en kommentar