Om änglar

Jag är allt du drömt lämnar frågor måhända, men svåra att konkretisera. Amber kommer in som en dröm, ett svar på vad familjemedlemmarna behöver för att ta sig ur sina hopplösa sitsar och mentala avgrunder. Hon bringar liv i Magnus, hon styrker Astrid, hon provocerar Eva till att ta ansvar för sig och hon knuffar Michael ännu djupare ner i det hål han grävt åt sig själv. Hon har en ängels drag, något som konstateras i boken. Är hon en ängel? Kanske behöver man inte dra några slutsatser alls om den saken? Oavsett om familjen förstår det eller ej, är de i slutet av boken en mer konstruktiv enhet. Hon var just det de behövde.

Liksom Britta, är jag exalterad över att man tappar, eller slutar bry sig om, verklighetsuppfattningen. Det är liksom inte nödvändigt att hålla kontrollen. Jag älskar Michaels kapitel, de skrivna i diktform. Fantastiskt att kunna leka med formen på det sättet och aldrig tappa läsarens koncentration. Mycket bra val av bok, nu hoppas vi att Without blood ger samma njutning.

Om pappan

Jag fastnade mest för pappans del av berättelsen. Dels tyckte jag att själva beskrivningen av honom, särskilt i bokhandeln, var kanon och dels tycker jag att hans berättelse känns så verklig. Han beskriver hur han passerar hyllorna med litterturkritik för att söka upp något helt igenom konkret - och nytt för honom. Han hittar några böcker om klättring som han slår sig ner för att bläddra i.

Det var något med den här scenen som jag omedelbart fastnade för. Befriande på något sätt. Att bara lägga ifrån sig allt vad problematisering heter. Att ge sig hän åt något annat. Kan man se detta som en kritik riktad mot bl.a. det akademiska livet? Just nu när jag skriver slår det mig att man nog kan det. Och jag tycker att det är en jävla välriktad sådan. Vad tycker ni?

Jag är allt du drömt

I väntan på festgäster... lite blogg. Glad midsommar alla!

Härmed bjuds samtiga besökare som känner för att svänga av E20 och komma in till Mariestad på kaffe! Men jag anar nån form av intern bakrund till kaffefrågan? Hur som helst -

jag tycker det finns mycket kul att prata om krig denna bok. När jag läser funderar jag bla på sant-och-falskt, jag gillar att man inte riktigt är säker på vad som "verkligen" händer, att allt händer på olika sätt för olika personer, finns Amber/Alhamra osv? I berättelsen fungerar besökaren ju inte som en egen karaktär utan istället som någon som lyfter fram, "gör", de andra. Kanske skapar människor alltid varandra på olika sätt när de träffas, sånt kan man fundera på.

Hej, so long. Alessandro nästa!

Söndag med Smith

When was last time you asked me over to your house for a cup of coffee?

Jag och Mattias är utanför Bålsta och förbereder midsommar. Vi ber om dispans och återkommer till ämnet på söndag eller måndag. Jag (Pär) har ingen inspriation och Mattias är inspirerad, men har glömt boken och är inte klar.

Italienaren blir nästa bok!

la familia, la familia!

Alessandro Baricco

Nästa bok blir något jag velat läsa sedan jag i födelsedagspresent av Mattias erhöll romanen Silke av rubricerad författare. Till min stora sorg verkar just den romanen inte vara prisbelönt. Därför faller valet av bok på en annan av Bariccos romaner, nämligen: Without blood (Utan blod). Den är belönt med ett franskt pris, Prix Médicis Estranger, och inte mindre än tre italienska, nämligen Selezione Campiello, Viareggio och Palazzo al Bosco. Vi återknyter kring boken runt den 21 juli.

Nästa bok

Det närmar sig så smått en tidpunkt då det börjar bli dags att så småningom börja fundera på nästa bok. Några förslag?