Dialog, eller?

Jo, jag fastnade för berättartekniken i den här boken. Ni vet själva ramberättelsen. Han sitter och käkar middag med en snubbe. Jag uppfattar helt klart att även den snubben deltar aktivt i samtalet - men det blir aldrig en del av texten! I texten återges bara berättarens eventuella svar på middagsgästens frågor. Det tycker jag är snyggt! Vad säger ni? Har ni stött på det någon annan stans?

För övrigt gillar jag den här boken, även om "vem är egentligen terrorist"-resonemangen inte känns helt originella. Jag tyckte mycket om det sorgliga slutet på kärlekshistorien.