Dags att döda

Ja, vad säger ni? Det är väl dags att döda det här lilla nätprojektet.
Jag håller med Britta om att rent fysiska bokcirklar är bättre. Det är för dåligt med vin i den här varianten.

The End

Tack för mig

nya tider, nytt bo, ny bokcirkel. jag ber att få tacka för mig i den här bokcirkeln, och hoppas att ni kommer att cirkla lugnt & glatt utan mig.

nätet i all ära, särskilt för oss landsortsbor, men jag har ändå konstaterat att det är bra mycket roligare att diskutera böcker med någon man har framför sig. kanske håller ni med.

hej & ha det bra!
b.

Ny bok

Vad jag vet är boken jag nu föreslår inte översatt till svenska. Jag hoppas det är ok. Den belönades 1992 med U.S. National Book Award och är skriven av Cormac McCarthy. Titeln är "All the pretty horses". Deadline 10:e Februari.

Dialog, eller?

Jo, jag fastnade för berättartekniken i den här boken. Ni vet själva ramberättelsen. Han sitter och käkar middag med en snubbe. Jag uppfattar helt klart att även den snubben deltar aktivt i samtalet - men det blir aldrig en del av texten! I texten återges bara berättarens eventuella svar på middagsgästens frågor. Det tycker jag är snyggt! Vad säger ni? Har ni stött på det någon annan stans?

För övrigt gillar jag den här boken, även om "vem är egentligen terrorist"-resonemangen inte känns helt originella. Jag tyckte mycket om det sorgliga slutet på kärlekshistorien.

Till slut

Jag håller med Line. Biten var ordet. Line har du ine läst Tyngd (om myten om Atlas och Herakles) så läs den också! Det fina med Wintersson som jag ser det är hur hon spinner runt berättelser och sanning och att berättelserna faktiskt är sanningen. Nånstans har jag läst att hon sagt typ "jag berättar historier, tro mig!", och det är ju just det man gör! (Visst är det också fint med mångas berättelser om samma sak, samtidigt, tex tips Katarina Kieri, Majas morsas kompis sambo). Det är väldigt givet att Winterson ska skriva myter egentligen. Sen tycker jag hon är rolig också.

Läser gärna nästa bok på förslag! hej hej.

Även jag

har läst ut boken. Jag är dock lite förvirrad. Hade hon något emot romantisk kärlek i allmänhet eller bara den mellan något annat än två kvinnor. Intressant och smått underhållande bild av fadern. "Kvinnan" – varför fick hon inget namn?

Den ovillige fundamentalisten

Nästa bok, Den ovillige fundamentalisten, är skriven av Mohsin Hamid. Det är något tveksam som bok i denna bokcirekel, då det är hans tidigare verk som faktiskt fått pris, se nedan. Den ovillige fundamentalisten är relativt nyutkommen och har hittills bara blivit nominerad till bookerpriset. Jag hoppas detta är ok med alla. Alla rapporterar den 10 december.

2000 New York Times Notable Book of the Year: Moth Smoke
2001 PEN/Hemingway Award (finalist): Moth Smoke
2001 Betty Trask Award: Moth Smoke
2007 Booker Prize (shortlist): The Reluctant Fundamentalist

Ny bok

Det börjar väl bli dags för en ny roman. Line, väljer du en? Helst inte en barndomsskildring i religiös miljö, men det är ju så klart helt upp till dig.

Läs. Mer.

Jag vet inte hur det är med er, men jag blev riktigt biten. Är så när som på en sida klar med fyrväktaren, och tycker den är mycket bättre än det finns annan frukt. Det vill inte säga lite. Jag har ingen fråga, men en tanke. Vad är det med brittiska intellektuella kvinnor och att skildra små flickors och unga kvinnors utanförskap och taskiga föräldrarelationer? Var hela den generationens föräldrar jävligt dåliga på att hantera intimitet? Och förresten, fråga mig inte var generaliseringen kommer ifrån, jag kan vara ute och cykla här....

Förord

Winterson inleder med ett förord, skrivet 2005. Hon påstår där att kvinnor fortfarande inte anses ha "några litterära ambitioner eller hysa en vilja att leka med formen". Sett till de författare vi tidigare läst i bokcirkeln känns detta direkt felaktigt. Jag tänker såklart främst på Smith och Stridsberg. Hur ser ni på Wintersons hårda ord? Är det gnäll, eller finns det fortfarande en så djup ojämlikhet författare emellan?