måndag 21 maj 2007
Min fundering
Efter att ha läst ut Dödssynden är jag fortsatt intresserad av många av karaktärerna. Jag skulle gärna vara en stund på tu man hand med flera av dem och språka om Det Som Hände, livet som det tedde sig där och då, lite ditt och datt. Pekar för mig på ett gott betyg. Men min fundering blir ändå om en person som förekommer mycket lite i boken - mamman i familjen. Vad betyder det för berättelsen att hon inte finns med? Ser ni någon särskild anledning till att författaren valt bort henne?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Klart intressant fråga. Det finns ju definitivt ett tomrum efter mamman, som kanske behövs för att ge de två andra kvinnorna i familjen utrymme. Det kanske rentav fungerar som ett alibi för att ha en svart hushållerska anställd och göra Atticus än mer rättfärdig? Hur hade det gått ihop med helyllebilden om mamman dessutom hade varit med? Mosterns karaktär kritiseras ju t.o.m. med detta som utgångspukt. I övrigt verkar ju boken till stor del vara självbiografisk, och en intressant detalj är att modern i verkligheten var delägare och redaktör på den lokala tidningen.
Vad har egentligen Mr. Underwood för status i boken?
En tanke slog mig. Kanske är det så att författare (inte alla, men en del) söker det "minsta möjliga", ett slags litteraturens "less is more". I det här fallet skulle det innebära att modern helt enkelt inte skulle skänka berättelsen ytterligare nyanser. Om det är ett medvetet val eller en "mindre medveten detalj" i den självbiografiska skildringen kan vi möjligen läsa oss till någonstans, men inte säkert veta.
Som Mattias påpekade, så saknas det ju inte kvinnor i berättelsen. Det är möjligt att det är frånvaron av mamman som möjliggör delar av storyn.
Jag är lite tveksam till om man över huvud taget kan resonera om vad som hade hänt om en "annan" person hade varit med (varit en större del) i berättelsen. Men nu har jag ju gjort det i alla fall!
En slutsats kan ju vara den att frånvaron kan vara lilka viktig som närvaron - precis som i musiken: pauserna mina vänner, pauserna.
Nu blev jag riktigt upphetsad! Vilken bra fråga Britta!
Ja, det är nog helt enkelt så att en närvarande mamma hade inneburit en detalj utan syfte, det finns inte utrymme för henne. Hon behöver stå tillbaka för att ge det övriga galleriet det utrymme de kräver; starka kvinnor finns det ju gott om i boken.
Inte heller tror jag att en mor hade passat in i den familj som Harper Lee vill porträttera. Det hade gjort familjen mer konventionell, och en del utav relationen mellan far och dotter och far och son hade fått stå tillbaka för att ge utrymme åt beskrivningen av relationen mor och dotter och mor och son, med följden att Atticus karaktär blir mindre definierad i det avseendet.
Om mamman verkar vi alla vara på samma linje. Mer plats åt pappa Atticus och lättare att låta Scout förutsättningslöst betrakta och jämföra sig (och den hon ska bli när hon blir vuxen) mot olika kvinnokaraktärer. "Less is more" stämmer nog bra för den här boken, det viktiga var att få fram stämningen och berättelsen om gruppbeteende/sambete/moraliskt beteende. Att låta barnet berätta historien var ju när man ser det på detta sätt ett klipskt drag.
En sak som tidningsmannen gör tycker jag är att visa på hur knasighet (äkta eller spelad) kan skydda mot "folkmassan". En som fattat den galoppen och löper linan ut är ju förövrigt mannen som lever med svarta och dricker saft ur pappåsen.
Skicka en kommentar